Amanda, Marit och det som knyter dem samman

Vi är vana att få aningen förvånade blickar över vår ambition när det gäller mat. Inte för att vi alltid lagar eller bakar otroligt extravaganta gastronomiska smak- och synupplevelser. Mer kanske för att vi är ambitiösa när det gäller tiden vi lägger ner på mat i alla dess former, det är mycket viktigt för oss i vår vardag.

Men det är inte för intet vi förvånar, jag blir själv förvånad när Marit bakar en sats på 40 kanelbullar att ta med till jobbet för att visa sin uppskattning sista dagen på praktikplatsen. Hon själv skrattar mest när jag säger att jag gick upp klockan sju på morgonen för att iscensätta min tanke om att vi ska äta oxsvansragu till middag och jag eftersom att jag har föreläsningar hela dagen inte hinner laga den någon annan tid än mellan sju och nio på morgonkvisten. Ibland känner vi oss smått överdrivna själv. Men antagligen gör vi det för att det någonstans ger oss en obeskrivlig glädje!