Sedan i slutet av Augusti i år är både jag och Marit studenter. Detta innebär vissa komplikationer då det gäller matlagning, särskilt då vi slår ihop våra matglada hjärnor för att koka ihop något tillsammans. Vi har nämligen en tendens att sväva iväg i vida drömmar om läckra rätter med mycket dyrt innehåll. Sedan, då vi ser över våran kontostatus får vi hejda oss lite och plocka bort typ hälften av ingredienserna från inköpslistan. Vi tar en extra lång promenad för att handla på Willys för där är det billigt! Väl där går diskussionen ungefär såhär:
Amanda: Men, vi måste ju i alla fall ha färska champigoner på pizzan.
Marit: Ja, de på burk är inte värda en sketen krona. Titta här, tre mozzarella för 20 kr! Det var verkligen billigt. Och här,
Amanda: Du... jag tror faktiskt att det egentligen blir billigare om vi gör tomatsåsen själva, och godare cocktailtomater, vitlök, färsk basilika..
Marit: Om vi unnar oss parmaskinka, blir det ju faktiskt det enda dyra vi köper!
Amanda: Mmm verkligen. Där är ju Gran Padano, det är hälften så billigt som parmesan! Och om vi delar på en sån så kan vi ju ha den hur länge som helst.
Ja, så fortsätter vi och korgen fylls, typ till bredden och lite mer. Det sista vi slänger på bandet vid kassan är en Marabou chokladkaka, samtidigt som vi förbannar oss över det idiotiska marknadsföringstricket att placera den just där vid utgången. Chokladen svullar vi i oss på vägen hem, pizzan blir jättegod, vi är i sjunde himlen och förtränger att vårat studiebidrag för den resterande månaden är aningen reducerat.
Och jag Marit, den andra hälften, måste bara tillägga det att samtidigt som vi vinglar fram från Willys med en varsin matkasse och en stor chokladkaka från Marabou att mumsa på så konstaterar vi alltid att "..man blir faktiskt inte lyckligare av pengar!" och allt känns ytterligare lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar